Smartare Vardag
Sök
Avbryt
Meny

”Barn idrottar för att ha kul – är det inte kul slutar de”

2 månader sedan

Om vi vill att våra barn och ungdomar skall idrotta måste vi skapa miljöer som främjar glädje och välmående samt minskar stress och oro, det säger hälsoforskarna Linus Jonsson och Magnus Lindwall.

Många barn slutar med organiserad idrott därför att de tröttnar, tycker det är tråkigt och de inte känner att de har tid längre. Samt att de inte platsar i laget.

– De var de största anledningarna till att barn och ungdomar slutade i idrotten enligt en ny rapport från Centrum för Idrottsforskning, säger Linus Jonsson, Doktorand i idrottsvetenskap vid Institutionen för kost och idrottsvetenskap, Göteborgs universitet.

– Det är ett gammalt problem. När barn och ungdomar kommer upp i 13- till 15-årsåldern så droppar många av. Så har det varit jättelänge och har inte bara med dagens samhälle att göra. Det är någonting med den åldern där det är andra intressen som kommer in, säger Magnus Lindwall, Professor i hälsopsykologi vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

– Barn är inte med för att vinna, göra mest mål eller att tävla, utan det handlar om att det ska vara kul. Ett rimligt antagande är att det blir mindre kul, därför lägger barn och ungdomar av, fortsätter Magnus Lindwall.

Det är också en anledning till att många vänder sig till nätet och tekniken – där är det de själva som bestämmer och väljer nivå.

Forskningen är enad om att tävlingshets och talangtoppning är problematiskt för ungdomsidrotten.

– Du kommer att ha ganska få vinnare men väldigt många förlorare i ett system där man tävlar. Och då finns det risk att det blir på vuxnas villkor istället. Det här med toppning kan många föräldrar skylla ifrån sig att det är barnen som vill, men det är ju dumheter. Barnen vill äta chips och choklad jämt och aldrig sova, men det låter vi dem inte göra. Det är vuxna som styr och kommer in och påverkar, säger Magnus Lindwall.

Det viktiga med ungdomsidrott är inte att tävla eller att skapa några få talanger, menar han.

– Om du är ledare i en idrottsförening, vad är ditt största mål? Vissa menar på att det är att vinna cuper, men det är ju helt ointressant. Om man kan få hälften av de 70 tjejerna som började när de var 6 år att fortsätta tills de är 17 år, då har man vunnit. Det är bara det som det handlar om. Sedan hur många matcher man förlorat eller vunnit på vägen är ganska ointressant.
– Och det är väl det som ganska många inom idrottsrörelsen har börjat inse nu. Det finns väldigt många goda exempel där ute. Men tyvärr lika många dåliga exempel: att man ska bygga akademier för barn, man tror att man kan plocka ut dem när de är åtta år. Det är dumheter. Det är inte så svårt att se varför barn och ungdomar slutar. Det är en ganska stabil trend, fortsätter Magnus Lindwall.

Hur kan vi då ändra på det här?

– Det finns såklart en del saker man kan göra för att försöka förhindra det här. Dels försöka minska tävlings- och prestationsfokuset inom idrotten. Att undvika att toppa lagen och bara låta de bästa spela till exempel. De som inte får spela då känner sig förmodligen inte lika duktiga eller lika kompetenta, vilket i förlängningen kan bidra till att de faktiskt slutar. Samtidigt så finns det ingenting som tyder på att tidig specialisering, att barn bara fokuserar på en idrott, tillför något bra heller. Det är bättre om man får hålla på med så många idrotter som möjligt så länge de själva vill, förklarar Linus Jonsson.

Att tvinga barn att fokusera på bara en sport eller att som tränare eller förening fokusera väldigt mycket på enskilda barn som upplevs ha talang tjänar inte barnen på.

– Det är ett väldigt egoistiskt ledarperspektiv – att man vill behålla barnet för att man tror att Kalle eller Lisa ska bli väldigt duktig. Eller att föreningen är väldigt egoistisk och inte vill dela med sig. Det man borde säga är att ”ja, kom till oss en gång i veckan. Då vill vi gärna att du är med i vår verksamhet, men se för sjutton till att klättra, gå i gymnastik och göra annat också.” Det är den absolut största och bästa gåvan man kan ge barn så att de håller på längre. Det ökar också sannolikheten att personen hittar vad den tycker är kul, den här inre motivationen, säger Magnus Lindwall.

– Utifrån forskningen vet vi ganska väl vad man borde göra. Sedan är utmaningen att kunna sjösätta det och genomföra det i praktiken och att få människor att tro på det här, avslutar Magnus Lindwall.

För fler tips & råd om barn och rörelse – Läs mer hos oss på telia.se/genpep.

Kategorier