Bättre Affärer
Sök
Avbryt
Meny

Ja eller nej till smartphone på lektionstid?

5 år sedan

Semestertider för många, även om det svenska semestervädret lyser med sin frånvaro. Jag har jobbat några veckor i Istanbul men har nu ett par veckor semester i Sverige. Sedan åker jag och barnen tillbaka till Istanbul och en ny termin. Mina barn går ju i Internationell skola i Istanbul och det har varit en hel del anpassnings(problem) för oss alla. Skolan i Istanbul är otroligt mycket mer `strikt` och det innebär bl.a. skoluniform, `good morning sir`, olika disciplinåtgärder etc. Och dessutom totalt mobiltelefonförbud. Inte ens på rasterna får barnen använda sina mobiler (eller surfplattor). Det har varit tufft för framförallt min store kille, 12 år, att acceptera. Själv är jag kluven.

Jag tror nämligen (sällan) på förbud. Jag tror också att det är dumt att hindra ny teknik. Jag tror mer på att prata med barnen om ny teknik och i viss mån anpassa undervisning m.m. till den nya tekniken. Sedan tror jag att det måste finnas viss disciplin kring denna teknik precis som det finns disciplin kring allt annat. Så en balansgång. En svår balansgång. Men inte att kategoriskt säga nej.

Därför var det extra intressant att läsa i IDG om KTH professor Jan Gulliksen som menar att Sverige kan backa som it-nation om barnen tvingas stänga av sina mobiltelefoner under skoltid. Han uppmanar istället skolorna att helt slopa förbud och begränsningar och menar att skolorna borde låta barnen själva få bestämma hur mycket de ska använda exempelvis mobiltelefonen eller surfplattan i undervisningen.

Idag är det ofta så att att eleverna har bättre teknik i sina mobiltelefoner än vad som finns i skolans datorer (och det gäller definitivt skolan i Istanbul). Professor Jan Gulliksen menar att det gäller att ta vara på det.  Om vi vill bli en framgångsrik it-nation måste vi göra något åt detta, det är väldigt viktigt att eleverna har it-kompetens när de så småningom ska ut i arbetslivet.

Jag måste erkänna att jag håller med ganska så mycket i det som står i artikeln. Men vet att detta är en het potatis. Det har jag förstått i olika föräldramöten/samtal med andra föräldrar både på de svenska skolorna samt i skolan i Istanbul. Vad tycker du? Och varför tycker du som du gör?

Vi hörs snart igen,

Jessica