Internet i fickan

28 april, 2009

Det jag gillar allra mest med min iPhone är att den är så uppkopplad. Under förutsättning att man har någorlunda bra mobiltäckning har man sitt sociala nätverk på internet lätt tillgängligt överallt. Internet känns som en naturlig del av telefonen.

Jag har svårt att se iPhone som bara en telefon som kan lite mer än att ringa. Det är så klart en telefon, och det är en iPod och en surfbräda(!), men jag brukar också referera till den som min väderstation, min TV-tidning, min kokbok, mitt anteckningsblock osv. Den är min mikrobloggmaskin, den är min chattklient, den är min bloggläsare. Den är kompetent, man kan helt klart påstå att den kan internet. T.o.m. i lägen där täckningen inte är den bästa står man faktiskt ut, och använder den flitigt ändå. Jag testade den ute på landet i helgen. Det är en sådan plats där det är partiell mastskugga. Om man flyttar sig två meter kan det innebära skillnaden mellan full 3G-täckning och ingen alls. Jag har aldrig stått ut med det med min Nokia. Den känns inte tillräckligt smidig för att det ska vara mödan värt. Jag trodde läget skulle vara detsamma med iPhone, men till min förtjusning är det så enkelt att starta ex. TwitterFon, att det faktiskt är värt det, den svajiga täckningen till trots. Det känns väldigt annorlunda, på ett positivt sätt, mot alla andra telefoner jag haft.

Det låter säkert trivialt och lite löjligt att man inte skulle orka tre extra klick för att starta ett program, men faktum är att det är det som Apple lyckats så bra med. Att ta bort alla ologiska undermenyer och alternativ är ett genidrag som fler borde ta efter. Man får inte underskatta användarens önskan om smidighet och användarvänlighet. Ju smidigare, desto större känsla av frihet.

Apple har alltså gjort en telefon som klarar sådant som många andra telefoner klarar. De har bara gjort det lite bättre.